22 oktober 2015

Mastämnen

Det finns ingen timmerman på Marinmuseum, så ibland får man som riggare göra en del arbete som inte egentligen hör till rollen.

Randbarkade och hyvlade i princip raka i väntan på tak. De kommer få ligga ute minst ett år och sedan eventuellt inomhus (ouppvärmt) ett år till innan de är torra nog att kunna användas.

Stocken överst till höger är min privata, som jag sågat ett snitt i ned till eller igenom kärnan, tanken är att den inte ska spricka alls pga detta, utan att krympningen bara ska göra att snittet vidgar sig. Går allt väl är planen att göra åror av virket.

15 oktober 2015

Stropp vid stormasten för att hålla upp tåg

Jag vet inte vad den kallas, om den ens har ett namn (vilket den borde ha), men på Jarramas fanns det stroppar runt masterna på rimligt åtkomlig höjd med kaus insplitsade för att hänga upp tågvirke så att det inte skulle bli för fullt och oöverskådligt vid nagelbänken.
Repet och dess ögonsplitsar kläs med hjälp av ett klädspån.

Klädspån sägs vara unikt för Karlskrona, i övriga världen använder man klädkylor, som fungerar på samma sätt, friktionen genom att man virar linan man klär tåget med flera varv runt verktyget gör att klädningen blir hård och jämn.

Några gamla klädspån och klädkylor.

Kausen ska splitsas in på samma sätt som löddror, här är mitt testskott enligt egen design efter att ha misslyckats med Sam Svenssons metod.

Det verkar som att löddrorna på barkarnas segel gjorts snarlika mina om än inte identiska.

Sam Svenssons beskrivning ger vad jag kan se en fyrslagen löddra.

Sailmaker's Apprentice beskriver arbetsgången såsom jag listade ut att den borde vara, med skillnaden att den har med ett extra instick. (Barkarnas segels löddror har bara ett instick, så jag antog att det räckte, deras segel har trots allt klarat sig i 40 år.)